Livet är.....

Ja vad är livet...jo skört ibland...visst ska vi alla gå den där vägen in i dimman, men förhoppningsvis inte förrän vi är gamla. Gå över till andra sidan och möta våra förlorade älskade...Vi kan inte styra över när vi ska dö, om vi inte hjälper döden på traven vill säga...
Anledningen till min fundering är att min pappas granne miste sin lilla tvååriga dotter. Hon låg död i sängen på morgonen när de gick upp....jag kan inte för mitt liv tänka mig hur jag skulle klara av detta. Att hitta sitt barn död....det har ju varit min fasa många gånger med dottern sen hon blev sjuk i själen...
Jag känner med föräldrarna och syskonen som står kvar, tomma och ledsna...
Man reagerar alltid starkare när det är någon man "känner" eller någon i ens närhet. Många små barn dör dagligen i krig och sjukdomar över hela världen....vem reagerar på det...jo man tänker fy vad hemskt, och sen vänder man blad i tidningen. När det är nära så tänker man nog att det kunde hänt oss/mig. Barnen långt borta är just långt borta.....




Men livet går vidare för oss alla....det måste det...
Idag ska jag åka och fira min brorsdotter som fyllt 11. Vi ska äta smörgåstårta och hylla hennes 11 år på jorden...och hoppas det blir många fler....
Dottern ska inte med...hon fick sin storasyster att köra henne till IKEA idag så hon fick köpa det där hon så gärna ville ha...jag älskar dem båda och hoppas att de alltid kommer att hålla ihop....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0