Dagarna som kommer och går..
Nu har jag landat och hunnit ifatt vad gårdagen innehöll.....känner mig väldigt låg både i sinnet och energimässigt.
Detta tar så hårt på mig. Jag önskar bara ett vanligt normalt liv. Slippa alla dessa bekymmer och prövningar.
Ska jag vara ärlig så skapar jag nog en del av dem själv. Mina tankar går inte i dur just nu om man säger så. Då är det lätt att småproblemen blir JÄTTESTORA.....försöker jobba med det för att orka med.
Har suttit i telefon med en arbetskamrat i 3 timmar nu och lyssnat på hennes problem, och delat mina..precis som det ska vara när man är vänner. Hon ligger i skilsmässa, eller separation och de försöker jobba på att fixa förhållandet och hitta tillbaka till varandra...svårt säger jag....har ju själv gått igenom den biten..men har man bara känslorna och viljan så går det mesta nog att laga...
Dottern ringde innan och var "överlycklig" hon hade fått Xanor av läkaren...=/ I mina ögon rena giftet/knarket.
Men för henne är det räddningen när panikångesten tar över....varför finns det inga andra vägar att gå. Tänk denna unga kropp som ska hålla i många år till...massvis med kemikalier stoppar de i henne...den ena medicinen efter den andra. Psykiatern skriver gärna ut och dövar symptomen...finns det ingen som kan hjälpa henne med det som gör att symptomen finns?? Jag menar, lite vanlig samtalsterapi verkar ju inte ha hjälpt henne. Det har hon ju testat..men det finns väl så många andra sätt att komma åt det mörka inom henne genom andra slags terapier? Hon vill ju gå i DBT, men då måste ju den där diagnosen först komma på papper.....allt tar sån tid...
Aja, jag får ha tålamod och bara finnas där när hon behöver mig....
Nu ska jag unna mig en Semla....
Detta tar så hårt på mig. Jag önskar bara ett vanligt normalt liv. Slippa alla dessa bekymmer och prövningar.
Ska jag vara ärlig så skapar jag nog en del av dem själv. Mina tankar går inte i dur just nu om man säger så. Då är det lätt att småproblemen blir JÄTTESTORA.....försöker jobba med det för att orka med.
Har suttit i telefon med en arbetskamrat i 3 timmar nu och lyssnat på hennes problem, och delat mina..precis som det ska vara när man är vänner. Hon ligger i skilsmässa, eller separation och de försöker jobba på att fixa förhållandet och hitta tillbaka till varandra...svårt säger jag....har ju själv gått igenom den biten..men har man bara känslorna och viljan så går det mesta nog att laga...
Dottern ringde innan och var "överlycklig" hon hade fått Xanor av läkaren...=/ I mina ögon rena giftet/knarket.
Men för henne är det räddningen när panikångesten tar över....varför finns det inga andra vägar att gå. Tänk denna unga kropp som ska hålla i många år till...massvis med kemikalier stoppar de i henne...den ena medicinen efter den andra. Psykiatern skriver gärna ut och dövar symptomen...finns det ingen som kan hjälpa henne med det som gör att symptomen finns?? Jag menar, lite vanlig samtalsterapi verkar ju inte ha hjälpt henne. Det har hon ju testat..men det finns väl så många andra sätt att komma åt det mörka inom henne genom andra slags terapier? Hon vill ju gå i DBT, men då måste ju den där diagnosen först komma på papper.....allt tar sån tid...
Aja, jag får ha tålamod och bara finnas där när hon behöver mig....
Nu ska jag unna mig en Semla....
Kommentarer
Postat av: Lianna
Hej vännen,
låter som en ganska jobbig dag, även fast du fick ösa ut dig lite problem. Jag förstår din dotters lycka över medicinen, man får så snabbt upp hoppet och hoppas att det här ska vara svaret, det här ska vara lösningen! Tyvärr är det inte så, men som sagt, det bedövar smärtan och ångesten, och ibland är det så viktigt. Bara för att överleva.
SEMLA!! Fantastiskt........
Jag blir glad av att läsa din blogg och inspirerad, keep up the good work :)
KRAMAR
Trackback
