Sjöarna
Åkte iväg till de 2 sjöarna....mötte en man som hade senaste Mercan, fina kläder och gissa vad...hela bagageluckan full av fågelmat. Han åkte 6 mil med detta för att hjälpa sjöfåglarna med mat. Utan ersättning från någon, helt ur egen ficka.....jag blev rörd av att en man i hans position i samhället tänker på de små djuren...det är inte vad jag är van vid...snarare tvärtom...jag blir glad när mina fördomar omkullkastas....
Solen i mitt sinne....
Idag sol, starkt lysande från en klarblå himmel. I morgon lovar de snöstorm.
Alltså borde man passa på att ge sig ut med kameralådan och föreviga detta vackra.
Tror jag tar en runda om biblioteket och beställer en bok jag velat läsa ett tag.
Skuld, skam och rakblad av Agneta Erson Eriksson. Den innehåller lite samma
liv som jag lever tror jag. Man kanske kan få några nya infallsvinklar....
Har sovit dåligt inatt. Har haft ont i magen, mensvärk känns det som...har ju bara
haft mens nu i 21 dagar...ska som tur är till gyn på torsd morgon. Klimakteriet tror jag
denna fas kallas..;) Men inte visste jag att man ska blöda så länge.
Vi får väl se om de hittar något fel.
Alltså borde man passa på att ge sig ut med kameralådan och föreviga detta vackra.
Tror jag tar en runda om biblioteket och beställer en bok jag velat läsa ett tag.
Skuld, skam och rakblad av Agneta Erson Eriksson. Den innehåller lite samma
liv som jag lever tror jag. Man kanske kan få några nya infallsvinklar....
Har sovit dåligt inatt. Har haft ont i magen, mensvärk känns det som...har ju bara
haft mens nu i 21 dagar...ska som tur är till gyn på torsd morgon. Klimakteriet tror jag
denna fas kallas..;) Men inte visste jag att man ska blöda så länge.
Vi får väl se om de hittar något fel.
Längtan efter tvåsamheten....
Utanför mitt hjärta ser jag din skugga
Varför får jag inte se hela dig?
Jag anar dig i periferin
men så fort jag närmar mig slinker du undan
Kärlek, kom till mig,
fyll min själ med din helande varma kraft
Jag saknar dig.....
Söndag morgon
Sunday bloody sunday...det kan tolkas på 2 sätt..mitt och U2:s...
Söndag är en av dagarna när ensamheten lyser starkast. Det är då de flesta gör saker med familjen eller vännerna. Fredag och lördag likaså. Helgen är alltid värst, i alla fall i min värld. Jag fyller dagarna med sysslor för att slippa känna mig så ensam. Kommer på någon att ringa kanske...men nej, de är ju nyförälskade, de skulle resa bort i helgen, barnen upptagna med sitt, mamma hos särbon, bästa väninnan på Hawaii...finns det någon kvar som skulle bli glad om jag ringde och pratade bort en stund av ensamheten...om jag försöker att prata om roliga saker kanske någon vill snacka en stund. Jag ska inte nämna hur dåligt jag mår, jag ska inte prata om min sjuka dotter, jag ska inte uttrycka min oro för livet som pågår, jag ska inte berätta hur ensam jag alltid känner mig. Vi pratar om att det snart är vår, vi kan prata om filmer, böcker, musik, kärlek ja allt som andra människor pratar om......men.....det finns ingen att ringa...ensamheten visar sitt tydliga ansikte....jag har inte många runt mig längre. Jag som var så "populär" i ungdomen. Det var alltid fullt i min lägenhet och i min bil. Vi var massor av tjejer och killar som umgicks och hade roligt. Vi festade som galningar, körde runt med bilen och jagade söta killar....vad hände egentligen? Var det livet som drabbade mig? Många säger- det är inte hur man har det utan hur man tar det....ja? Såklart...men när livet gång på gång drabbar en i negativ bemärkelse så kan man inte annat än ta det på allvar och bli ledsen och deppad. Under de sista 10 åren har jag varit med om följande som satt sina spår i mitt humör; Skilsmässa, mormors bortgång, psykiskt sjuk dotter, avlivat 2 katter, en katt som insjuknar ofta och behöver vård, arbetslöshet, opererat båda handlederna, förslitning i ryggen, magproblem och mist en del vänner pga särskilda omständigheter som jag av hänsyn till dem inte vill gå in på. Allt detta har slagit undan min trygga grund som jag stod på, och förändrat mitt sätt att se på livet...det är vanliga saker som alla kanske går igenom...men de första 3 åren av detta så hände de starkaste sakerna såsom skilsmässan, avlivning av katt och jag förlorade min mormor som var min ledstjärna och mitt stöd i livet. På samma gång insjuknade min yngsta dotter i depression pga mobbing. Hon slutade skolan efter jul i 9:an, och har efter det inte återvänt till skolans värld mer än 5 korta veckor på gymnasiet och det gick tyvärr inte. Sen eskalerade det i en rasande fart och symptomen kom ett efter ett; anorexi, bulimi, ångest, självskador och OCD....så ibland undrar man vad vill livet att jag ska göra? Hur ska jag ta mig genom dagarna och orka vara ett stöd åt min dotter och samtidigt orka vara med mig själv......men det går - allting går! Jag kämpar och fightas för att orka vidare. Min kamera, stunderna vid havet och i naturen ger mig styrka att orka vidare.
Här är några bilder från gårdagens runda.
Söndag är en av dagarna när ensamheten lyser starkast. Det är då de flesta gör saker med familjen eller vännerna. Fredag och lördag likaså. Helgen är alltid värst, i alla fall i min värld. Jag fyller dagarna med sysslor för att slippa känna mig så ensam. Kommer på någon att ringa kanske...men nej, de är ju nyförälskade, de skulle resa bort i helgen, barnen upptagna med sitt, mamma hos särbon, bästa väninnan på Hawaii...finns det någon kvar som skulle bli glad om jag ringde och pratade bort en stund av ensamheten...om jag försöker att prata om roliga saker kanske någon vill snacka en stund. Jag ska inte nämna hur dåligt jag mår, jag ska inte prata om min sjuka dotter, jag ska inte uttrycka min oro för livet som pågår, jag ska inte berätta hur ensam jag alltid känner mig. Vi pratar om att det snart är vår, vi kan prata om filmer, böcker, musik, kärlek ja allt som andra människor pratar om......men.....det finns ingen att ringa...ensamheten visar sitt tydliga ansikte....jag har inte många runt mig längre. Jag som var så "populär" i ungdomen. Det var alltid fullt i min lägenhet och i min bil. Vi var massor av tjejer och killar som umgicks och hade roligt. Vi festade som galningar, körde runt med bilen och jagade söta killar....vad hände egentligen? Var det livet som drabbade mig? Många säger- det är inte hur man har det utan hur man tar det....ja? Såklart...men när livet gång på gång drabbar en i negativ bemärkelse så kan man inte annat än ta det på allvar och bli ledsen och deppad. Under de sista 10 åren har jag varit med om följande som satt sina spår i mitt humör; Skilsmässa, mormors bortgång, psykiskt sjuk dotter, avlivat 2 katter, en katt som insjuknar ofta och behöver vård, arbetslöshet, opererat båda handlederna, förslitning i ryggen, magproblem och mist en del vänner pga särskilda omständigheter som jag av hänsyn till dem inte vill gå in på. Allt detta har slagit undan min trygga grund som jag stod på, och förändrat mitt sätt att se på livet...det är vanliga saker som alla kanske går igenom...men de första 3 åren av detta så hände de starkaste sakerna såsom skilsmässan, avlivning av katt och jag förlorade min mormor som var min ledstjärna och mitt stöd i livet. På samma gång insjuknade min yngsta dotter i depression pga mobbing. Hon slutade skolan efter jul i 9:an, och har efter det inte återvänt till skolans värld mer än 5 korta veckor på gymnasiet och det gick tyvärr inte. Sen eskalerade det i en rasande fart och symptomen kom ett efter ett; anorexi, bulimi, ångest, självskador och OCD....så ibland undrar man vad vill livet att jag ska göra? Hur ska jag ta mig genom dagarna och orka vara ett stöd åt min dotter och samtidigt orka vara med mig själv......men det går - allting går! Jag kämpar och fightas för att orka vidare. Min kamera, stunderna vid havet och i naturen ger mig styrka att orka vidare.
Här är några bilder från gårdagens runda.
Mitt första inlägg
Måste börja med att kommentera och reta mig på vissa saker. Ni som inte gillar negativa saker bör läsa de där fjortisbloggarna med sminktips och dagens outfit.
Satt och läste Aftonbladet här på webben. Det är ju bara en massa negativt att läsa, så då blir ju hela världen negativ, jag också... hör bara;
Familj brutalt rånad i Stockholm inatt - varför kan folk inte skaffa sig ett jobb eller låna pengar på banken istället för att stjäla från oskyldiga människor. Vad är fel i deras norm och etikkompass? Har inte deras föräldrar lärt dem att skilja på mitt och ditt? I ett barns uppfostran bör ingå dessa delar. Att skilja på rätt och fel enligt normen i samhället. Stjäla är fel! Eller enligt 10 Guds budord om man så vill. Du skall icke stjäla! Vad är så svårt att fatta?
Visst har jag empati för vissa stackars individer som växt upp i dysfunktionella familjer. Är själv uppväxt i en delvis sådan familj ( pappa alkis, mamma nervklen). Men skulle det ge mig rätten att ta från andra? Nej, även om min barndom var jobbig så har jag ett val som vuxen. Jag väljer att leva rätt enligt lagen och normerna i samhället. Det kan vi alla. Finns nog ingen som inte vet vad som gäller. Då kommer vi ju osökt in på varför vissa individer ändå gör tvärtemot....narkotika, påverkan från "vänner", alkolhol mm, eller vad är det som gör att deras normkompass slutat fungera? Har någon ett svar på detta?
Nästa rubrik som fångar mig; Wahlbeck flyr dansgolvet i ilska.....ooops...visste han inte att man åker ur tävlingen om de i juryn/panelen inte gillar dansen man utför? Hade ingen informerat honom om att någon måste åka ur, någon måste vara sämre än de andra....det är ju många människors fredagsnöje att se dessa stackars kändisar bli hissade och dissade av Tony mfl..:P Inget för mig....
Jag scrollar vidare och döm om min förvåning när jag läser följande: Tjejerna som avstår bullen får beröm......uh?
Nu är vi inne på ett känsligt ämne - jag tillhör dem som fått beröm för att låta bli att äta godis och kakor. Du är såå duktig som bara tar en kaka, ta en frukt istället så ska du se att du går ner i vikt. Jo, tack för den passningen. Att vara överviktig är ju tyvärr inget man väljer själv. Alla påhopp på överviktiga och allt dömande är fel i mina ögon. Jag är själv överviktig. Väger ca 35 kg för mycket. Slutade röka för 15 år sedan, och poff - där satt 30 kilo utan förvarning...var redan rund sen tonåren men detta blev bara för mycket. Jag tror att pappas gener för missbruk ligger till grund för min vikt...det är svårt för mig att tacka nej till en kaka...jag tar gärna 2 istället...har stora problem att ta itu med saken, faller igenom hela tiden. Sockerberoende? Ja, förmodligen.
Ville bara påpeka att vi är människor vi också, bara modell större. Vi har samma tankar, behov, känslor och drömmar som alla andra. Nog om detta...
Idag får jag nog ta med kameran och åka ut i naturen. Älskar att strosa runt och ta bilder på allt som finns i vår vackra värld. Fåglar är mitt nya intresse. Solen skiner idag och förmodligen är sälarna framme på stenarna vid havet. Det får bli en tur med bilen för en promenad på stranden, så jag kan ladda kroppen med lite D-vitamin som är så förbaskat viktigt för oss människor. Nyaste forskningen handlade om cancer om man får för lite D-vitamin. Så alla där inne vid datorerna - ut i solen!
Satt och läste Aftonbladet här på webben. Det är ju bara en massa negativt att läsa, så då blir ju hela världen negativ, jag också... hör bara;
Familj brutalt rånad i Stockholm inatt - varför kan folk inte skaffa sig ett jobb eller låna pengar på banken istället för att stjäla från oskyldiga människor. Vad är fel i deras norm och etikkompass? Har inte deras föräldrar lärt dem att skilja på mitt och ditt? I ett barns uppfostran bör ingå dessa delar. Att skilja på rätt och fel enligt normen i samhället. Stjäla är fel! Eller enligt 10 Guds budord om man så vill. Du skall icke stjäla! Vad är så svårt att fatta?
Visst har jag empati för vissa stackars individer som växt upp i dysfunktionella familjer. Är själv uppväxt i en delvis sådan familj ( pappa alkis, mamma nervklen). Men skulle det ge mig rätten att ta från andra? Nej, även om min barndom var jobbig så har jag ett val som vuxen. Jag väljer att leva rätt enligt lagen och normerna i samhället. Det kan vi alla. Finns nog ingen som inte vet vad som gäller. Då kommer vi ju osökt in på varför vissa individer ändå gör tvärtemot....narkotika, påverkan från "vänner", alkolhol mm, eller vad är det som gör att deras normkompass slutat fungera? Har någon ett svar på detta?
Nästa rubrik som fångar mig; Wahlbeck flyr dansgolvet i ilska.....ooops...visste han inte att man åker ur tävlingen om de i juryn/panelen inte gillar dansen man utför? Hade ingen informerat honom om att någon måste åka ur, någon måste vara sämre än de andra....det är ju många människors fredagsnöje att se dessa stackars kändisar bli hissade och dissade av Tony mfl..:P Inget för mig....
Jag scrollar vidare och döm om min förvåning när jag läser följande: Tjejerna som avstår bullen får beröm......uh?
Nu är vi inne på ett känsligt ämne - jag tillhör dem som fått beröm för att låta bli att äta godis och kakor. Du är såå duktig som bara tar en kaka, ta en frukt istället så ska du se att du går ner i vikt. Jo, tack för den passningen. Att vara överviktig är ju tyvärr inget man väljer själv. Alla påhopp på överviktiga och allt dömande är fel i mina ögon. Jag är själv överviktig. Väger ca 35 kg för mycket. Slutade röka för 15 år sedan, och poff - där satt 30 kilo utan förvarning...var redan rund sen tonåren men detta blev bara för mycket. Jag tror att pappas gener för missbruk ligger till grund för min vikt...det är svårt för mig att tacka nej till en kaka...jag tar gärna 2 istället...har stora problem att ta itu med saken, faller igenom hela tiden. Sockerberoende? Ja, förmodligen.
Ville bara påpeka att vi är människor vi också, bara modell större. Vi har samma tankar, behov, känslor och drömmar som alla andra. Nog om detta...
Idag får jag nog ta med kameran och åka ut i naturen. Älskar att strosa runt och ta bilder på allt som finns i vår vackra värld. Fåglar är mitt nya intresse. Solen skiner idag och förmodligen är sälarna framme på stenarna vid havet. Det får bli en tur med bilen för en promenad på stranden, så jag kan ladda kroppen med lite D-vitamin som är så förbaskat viktigt för oss människor. Nyaste forskningen handlade om cancer om man får för lite D-vitamin. Så alla där inne vid datorerna - ut i solen!
Välkommen till min nya blogg!
Här kommer du att kunna läsa mina tankar om saker och ting. Se en och annan bild. Få information om vad som händer här och där. Inga dagens outfit, inga sminktips och absolut INGA videobloggar med små tuttenuttiga fjortisar....brrr..
