retsamt

Jag vann 600:- på Lotto idag. Tippade en andelskupong för 24.50 förra lördagen, och har glömt att rätta den. Gjorde det efter  jobbet idag och hade en arbetskamrat bakom mig i kön...kolla denna sa jag och killen i kassan tog den med sig och jag sa till min arbetskamrat där är aldrig någon vinst men bäst att kolla iaf...men sa killen, du har ju vunnit 600....va? Ja sant sa han....jippe vad glad jag blev. Tänk så lite det behövs för att bli på gott humör.
Sen ringde min mamma och drog ner humöret. Min stora dotter har haft ett litet extrajobb och en bekant jobbar på samma ställe. Mamma hade tråäffat denna bekanta idag och frågat hur det gick för min doter. Inte så bra hade denna person sagt. Hon tar inte tag i saker och är initiativlös.......jag som tjatat om detta sen hon började ut och praoa i 8:an.....tjata lönar sig nog inte....jag har nog krävt för lite av henne...varit en curlingmamma som sopat banan framför mina flickor. Aldrig låtit dem ta konsekvenserna av sitt handlande utan alltid varit där och tagit emot och fixat....det får de stackarna äta upp nu...man tror att man gör dem en tjänst och att man är snäll - men det är tyvärr tvärtom. Barn behöver bli självständiga och kunna stå på egna ben....

Ja vad är livet...jo skört ibland...visst ska vi alla gå den där vägen in i dimman, men förhoppningsvis inte förrän vi är gamla. Gå över till andra sidan och möta våra förlorade älskade...Vi kan inte styra över när vi ska dö, om vi inte hjälper döden på traven vill säga...
Anledningen till min fundering är att min pappas granne miste sin lilla tvååriga dotter. Hon låg död i sängen på morgonen när de gick upp....jag kan inte för mitt liv tänka mig hur jag skulle klara av detta. Att hitta sitt barn död....det har ju varit min fasa många gånger med dottern sen hon blev sjuk i själen...
Jag känner med föräldrarna och syskonen som står kvar, tomma och ledsna...
Man reagerar alltid starkare när det är någon man "känner" eller någon i ens närhet. Många små barn dör dagligen i krig och sjukdomar över hela världen....vem reagerar på det...jo man tänker fy vad hemskt, och sen vänder man blad i tidningen. När det är nära så tänker man nog att det kunde hänt oss/mig. Barnen långt borta är just långt borta.....




Men livet går vidare för oss alla....det måste det...
Idag ska jag åka och fira min brorsdotter som fyllt 11. Vi ska äta smörgåstårta och hylla hennes 11 år på jorden...och hoppas det blir många fler....
Dottern ska inte med...hon fick sin storasyster att köra henne till IKEA idag så hon fick köpa det där hon så gärna ville ha...jag älskar dem båda och hoppas att de alltid kommer att hålla ihop....

Fredagar är min lediga dag från jobbet. Tack och lov säger jag bara....har problem med en tand och fick åka till tandläkaren akut igår. Fick penicillin och en tid när tanden måste dras ut. Mår väldigt dåligt idag. Känns som när man håller på att få feber och influensa. Knaprar Ipren och väntar tills det går över. Bara tar det lugnt. Dottern fick ett ryck idag och ville åka till IKEA...men jag orkar inte...man borde annars passa på när hennes mörker skingrar sig, och hon uppbådar lite energi för att orka ta sig ut i världen. Hon är väldigt nere just nu. Inläggningen gav inte så mycket. Sertralinet verkar inte vara bättre än Cipralexet. Det är bara att vänta på remissen till DBT-teamet och hoppas det kan hjälpa henne en bit på väg...

Nu längtar jag till våren! Känner så för att se lite blommor och grönt...det piggar upp och ljuset gör underverk.
Snart.....mycket snart....

Märker nu hur svårt det blir att blogga som jag gjort innan....har inte riktigt orken när jag kommer hem från jobbet.
Dottern har i alla fall kommit hem och det funkar väl någorlunda. Jag fick ett litet känslomässigt utbrott idag bara...grät lite när jag kom hem från jobbet...det är sån oro med flickebarnet..man känner sig så maktlös.
Medans hon legat inlagd så har jag lyckats koppla bort en del av den oron och nu när hon varit hemma ett dygn så kom den tillbaka. Tar några dagar så är man väl inne i den gamla vanliga trallen.

På mitt arbete går det bra och nästa vecka ska vi åka iväg på något hemligt med övernattning...får väl se vad det kan bli för spännande.
Nu får det bli sängen....ska upp kl 6...

Oj, 3 dagar har gått och jag har inte skrivit...har totalt fastnat i min släktforskning igen. Den är väldigt lätt att bli fast i. Man börjar leta och läsa och helt plötsligt har hela kvällen gått.
Fast idag har jag tagit en paus från di dära anorna....tog mig ett varmt bad med lite väldoft och en tidning. Somnade nästan....allt bara flöt ihop..värmen och avkopplingen gjorde underverk med min kropp.
Jag har ju börjat jobba igen och är man inte van så...känns som om man haft en lååång semester.

Nu har lillkatten börjat löpa så smått....det blev en p-pilla i morse. Hörde nyss en friare som kallade på henne därute....men av mig fick han kalla handen...hon fick inte gå ut. Hoppas han ger sig av igen. Nätterna kan annars bli väldigt jobbiga med ett par hankatter som sjunger serenad utanför fönstret...och lillkatten som sjunger härinne tills pillan börjar verka och allt återgår till lugnet....lugnet är viktigt för mig. Mjukhet och ro är nog mina ledord....

Dagen idag är en hjärtedag. Jag älskar allt som har med hjärtan att göra. Har alltid gett mina barn små nallar med hjärtan och hjärtegodis mm när det varit Valentindagen. Min minsta som ligger inlagd, blir lika glad varje gång och tycker att allt hon får är fantastískt, den stora däremot tycker att allt sånt där är löjligt, och  affärernas sätt att tjäna mera pengar. Själv tycker jag det är en underbar dag. Skulle bara önska att jag hade haft mig en liten hjärtevän som jag kunde slösa min kärlek på idag...och förståss alla andra dagar.

Idag kanske man även ska tänka på hjärtebarnen. De barn som har hjärtfel och behöver massor av vård och hjälp. Det bedrivs forskning och man kan skänka 30:- genom ett enkelt litet sms....

Tex här:www.barnhjarta.se?id=180 



Idag är jag trött. Har haft en orolig natt. Stora dottern var ute med sina kompisar och festade. Först körde jag dem till stan. Sen smsade en av dem om jag ville hämta kl 3. När jag väl kommit upp och kört ett par km då ringde min dotter och sa att de inte alls ville hem.. bara att köra hem och lägga sig igen. 2 timmar senare ringer hon och storgråter och undrar om jag ändå kan komma....då hade det hänt en olycka med en kille i gänget och alla var lite chockade och det hade blivit lite bråk, så då var det slut på festen. Annars kan de hålla på hela natten.
De räknas ju som vuxna, men mamma är alltid bra att ha  när man inte själv kan köra. Den där spriten och jag är inte goda vänner. Jag har växt upp med en pappa som var lite halvt alkoholiserad och det har satt sina spår. Visst festade jag till det i min ungdom, men när jag fick barn och började förstå vad spriten egentligen kan göra för skada, så la jag av nästan helt med alkoholhaltiga drycker. Kanske ett glas vin eller en cider 2-3 gånger om året...
Har försökt övertyga mina döttrar om spritens inverkan på folk och alla dess farligheter..men som vanligt så lyssnar de inte ...de får väl lära av sina egna misstag......jag har gjort mina ju..

Denna dagen ska jag bara koppla av..i morgon börjar jag arbeta efter att varit arbetslös  i snart 3 månader.
Ska både bli skönt och jobbigt. Men man behöver arbeta, både för pengarna och det sociala. Ingen människa mår bra av att bara gå och lata sig....


En hjärtegod Valentindag önskar jag er alla därute. Må så gott och tänk på varandra! Ta hand om er.


                                                                                         

Alldeles nyss stod denna underbara varelse i min trädgård......blir helt lyrisk när jag får fota den
på så nära håll...bara synd att man inte har lite bättre kamera. Skärpan blir jag inte nöjd med med
min nya .....skulle väntat och satsat ett par tusen till så jag kunde fått en systemkamera....

Väntar på att dottern ska höra av sig. Hon har samtal med en psykolog idag på avd. De gör massa
fylleriövningar med henne.....alltså övningar där man fyller i x...inte med sprit...

Jag har varit lite energifattig ett par dagar nu, och inte orkat skriva, eller rättare sagt inte orkat tänka...

Passar lillebrorsans katter och de blir så glada när jag kommer...känns inte så kul att lämna dem..
Men jag har ju mina egna små gryn....en av de mina sitter här vid datorn när jag skriver. Hon är nog den mest sällskapliga katt jag haft...hon pussas och kelas och vill alltid va där jag är...sover i min säng varje natt.
I sommar fyller hon 14, har haft henne sen hon föddes....mitt allt...

Har varit lite upptagen med min släktforskning idag...hittade en intressant sida på internet...långt bak i tiden var mina anor finlandssvensk adel....Lilliebrunn, Boije, Wulf mfl....spännande...

Dottern kämpar på, men fy för svensk psykvård...det är inte klokt vad de behandlas illa....personalen verkar ha gått i ide i en ismaskin...jag förstår att det är ett tungt arbete med så sjuka människor...men det visste man väl..och om man upptäcker att det är så jobbigt borde man kanske byta jobb..istället för att ge de som behöver kärlek och stöd, ingenting mer än iskyla och sura miner..




Nu ska jag laga mig lite middag. Idag blir det klyftpotatis och morötter i ugn,  en stekt köttbit och lite kokt broccoli...och en klick persiljesmör till...behöver ju få upp min järnnivå...slutade ju med Primoluten för någon dag sen och gissa vad....mmm precis...jag blöder massor igen...=/

Försöker kämpa på med det jobbiga inom mig...vet inte varför det känns som om någon fyllt trögflytande sirap i mina ådror istället för blod...
Ska sätta mig och göra en arbetsplan idag, så jag håller mina tankar och känslor i styr.
Den får innnehålla vad som..bara jag gör något ....ska börja med att gå in och mata grannens katter...
är kattvakt denna veckan...sen får vi se vad jag kan hitta på..någon utomhusaktivitet så att jag rör på mig
och inte bara sitter och tänker en massa....Havet och kameran får det nog bli...


 Lite blommor förgyller.....



Slutade med Primolut Nor i förrgår, så nu är det bara att vänta och se om det händer något....
Har funderat mer på det där med klimakteriet. Som någon skrev i kommentarer, det finns en del kvinnor som drabbas psykiskt när de kommer i klimakteriet....mamma mådde jättedåligt och hade sån ångest att hon inte klarade av att vara ensam eller stilla....det där slipper jag gärna...det räcker så bra med vad jag har...


Är så fantastiskt denna vinter. I går hade jag rådjur, 2 meter från köksfönstret, mitt på ljusa dagen! Blev helt paff när jag tittade ut. Fram med kameran och hann ta 2 bilder, sen dog batteriet...såå typiskt. Men det kommer nog fler chanser.

Igår var jag på besök hos dottern. Hon ringde och mådde dåligt och undrade om vi  kunde ta bilen och köra lite. Det brukar hjälpa när hon har ångest. Så vi körde runt i 2 timmar och pratade och tittade på saker. Var en mysig eftermiddag. Hoppas hennes kväll blev lugn. Ska ringa henne vid lunch. Hon brukar sova hela förmiddagen..
Älskar henne.....

Gud sa någon av skapelsedagarna - varde ljus, och det blev ljust....
Jag vill också kunna göra så.....att säga varde ljus kan vi ju alla..
men att få det att bli ljust.....det är en konst så stor som någon när
man famlar i mörkret....jag känner hur jag väver trådar runt mig av
tankar och funderingar som inte är av godo....
Oron för dottern är stark just nu....försökte med sms igårkväll men  inget svar.
Kvällarna är hellhole för henne. I förrgår kväll hade hon en sådan attack att hon bara satt
och bankade huvudet i väggen..
Ska jag orka med att stötta henne måste jag jobba bort min oro...
Jag ska bara tänka ljus, kärlek och positiva tankar!
Visst hjälper det....

Känner hur allt bara håller på att bli för mycket igen..
är en sån tyngd i mitt sinne, orkar inte ta mig för saker längre...
allt blir liksom så stort och arbetssamt....
kvällen igår var väl trevlig, men jag orkar inte riktigt delta...
sitter mest och lyssnar och tänker...
en massa gamla dumma tankar om att jag inte duger återkommer..
att ingen tycker om mig,....
hur ensam jag egentligen är....





Som tur är så brukar dessa djupdykningar i mörkret inte vara speciellt länge...
några dagar, sen har jag med kraft arbetat mig upp igen till normalläge för mig.
Det betyder inte strålande glädje och sprudlande energi, men halvvägs dit iaf...
Att man ska behöva känna såhär....det är så jobbigt...glädje och skratt betyder
så mycket i livet och jag har så svårt att hitta det...vardagen är för jobbig och hård
just nu med dottern inlagd...en vecka kvar tills jag ska börja jobba igen...då vet jag
att det blir mer energi i kroppen igen...
Undrar om klimakteriet har något att göra med mina dippar ner i källaren...

Jag önskar så att det dyker upp något positivt...en ängel, ett mirakel.....vad som helst
som gör livet lite lättare att stå ut med...




Eller lite kärlek, alla människor behöver kärlek, inte bara från barn, föräldrar och djur,
utan från en älskad partner, att få uppleva tvåsamhet, att dela glädje och sorg med någon...
att vara trygg tillsammans med någon, att höra ihop...
Att veta att någon undrar var man blir av om man inte kommer hem.....

Idag är det socialt som gäller. Ska först åka in och hälsa på dottern och ge henne en bok av Sofia Åkerman.
Sen ikväll så är det lite tjejkväll hos en väninna och hennes dotter.. Hon har bjudit mig och min stora dotter + en väninna till och hennes dotter...så vi blir 3 mammor med 3 underbara döttrar som ska äta ostbricka och dricka lite vin. Ska bli kul. Jag behöver skingra mina tankar lite. Tänkte hinna en runda till den frusna sjön me lite bröd till fåglarna oxå. Hade slängt ut morötter till rådjuren igår, men de åt bara äppelresterna som koltrastarna lämnat.
Jag trodde att rådjur var som kossor och hästar..men tydligen inte...

Har suttit och lekt med min kamera och lite frukt idag...skjuter upp min städning..=/
















Den här siste skulle jag vilja ha som header men vet inte hur man gör....

Idag blir det lunch men min ganska sjuka väninna.
Hon ville göra en sallad och bjuda på och vem tackar nej till det...
När jag tycker att mitt liv är svårt och jobbigt, 
försöker jag tänka att det finns de som har det värre
och klarar de av sitt liv så borde jag klara mitt...
Man går ju inte under av att ha det jobbigt...
man bör komma ut på andra sidan så väldigt mycket
starkare och klokare...







Gårdagen spenderades ute i snöyran på vägarna.
Det var väldigt jobbigt att köra när snön virvlade runt framför
bilen. Dottern fick lite permis och ville äntligen köpa den  där
bärbara datorn hon så länge pratat om. Det är långtråkigt att
ligga på psyk...så vi for till Elgiganten och hon tog av sina sparpengar
och köpte en laptop. Idag ska hennes pappa åka in och hjälpa henne
fixa så hon kan ha internet mm på den.Det gläder henne för en stund i allt
det jobbiga. Alla små guldkorn måste tas tillvara.







Nu måste jag hinna en stund med snöskyffeln innan jag ger mig iväg
på lunchen med  min väninna. Då hinner jag få lite sol i pannan och fylla på
mitt stora behov av ljus..:P





Men jag tror jag behåller kläderna på......

Vet ej vilket av orden som är rätt, men alla vet vad som menas.
Läste en artikel idag på Aftonbladet och jag blir alltid väldigt upprörd
när det handlar om mobbing. Anledningarna är många, men en av dem
är att min egen dotter utsatts för detta jobbiga. Det började ganska tidigt
med att hon inte hade så många att leka med. Redan på dagis.
Fröknarna gjorde vad jag vet inga större ansträngningar för att hjälpa henne.
 När hon började skolan så var hon redan väldigt osäker                       
tillsammans med andra barn. Aldrig med vuxna. De berömde alltid henne
för att vara så duktig och snäll. Hon skötte sitt skolarbete med bravur och var       
en av de bästa i klassen. På alla plan utom det sociala. Där var hon utanför,
lite småretad och andra småsaker som ingen visste då. Det har hon berättat nu.
När hon kom till högstadiet vände alla hennes sk "vänner" ryggen åt henne.
Killarna kastade glåpord efter henne, retades och var INTE snälla. Tjejerna låtsades 
mest att hon inte fanns. Vi påpekade detta för hennes klassföreståndare som tyckte
att vår dotter tog allt på så stort allvar... jaha? Hur kan man låta bli när man får höra
en massa skällsord och glåpord efter en. Alltså var det hennes eget fel...
När man då som barn/ungdom inte får någon respons på det man säger och när lärarna inte
tar en på allvar vad gör man då? Jo, man går in i en depression, blir agressiv i hemmet och
börjar skära sig...iaf var det vad min dotter gjorde...
Tänk om alla de som mobbat, fryst ut och varit elaka hade kunnat känna vad hon  kände
inom sig. Hade de fortsatt då? Tänk om läraren hade tagit till sig det hon sa och hjälpt henne?
Hade det kunnat vara annorlunda idag då? Hade min dotter sluppit må dåligt och agera ut sitt självhat...
Lärarna måste våga ta till sig och lyssna..ett barn ljuger inte eller överreagerar på sånt.
Säger de att det känns som om man är mobbad och utfryst så är det så! Lärare måste lära sig läsa ungdomarna/barnen och våga ifrågasätta. Tro inte alltid på vad mobbarna säger och kanske
inte alltid på vad den mobbade säger heller...ibland vågar man inte säga som det är pga risken
att det ska bli värre....Lärare - se er om och var ute mer med barnen på rasterna!

Jag skulle önska att staten går in och gör en utredning och tar hjälp av folk som
blivit mobbade på vad som ska och behöver göras. Sen SKA alla sveriges lärare
och annan skolpersonal utbildas i detta så att de verkligen GÖR NÅGOT!
Mobbing ska inte få lov att förstöra en människas liv. Andra människor borde inte få
ha sådan makt. Det finns säkert förklaringar inom naturvetenskapen på varför människor
gör såhär. Det ligger kanske kvar sen forntid när det var viktigt att bara de starkaste överlevde.
Men behöver vi göra så idag? Har inte mänskligheten gått framåt i sin utveckling?
Vi är ju tänkande varelser med inbyggd empati och förståelse. Sen kanske barn behöver lära sig detta
av sina föräldrar, och tydligen kan inte alla föräldrar lära ut detta, för det finns ju faktiskt vuxna mobbare också.....men vi kan inte titta på längre nu...
Inte ett enda barn till ska behöva ha ont i magen innan de går till skolan!!!
ALLA HAR RÄTT TILL EN VÄRDIG SKOLMILJÖ! ( och arbetsmiljö)